ändrade-spelregler

När riksorganisationer ändrar spelreglerna

I slutet av den här veckan startade en intressant diskussion kring konsekvenserna av beslut som fattas i riksorganisationer. Beslut som innebär att riksorganisationer ändrar spelreglerna för sina medlemmar. Beslutet uttrycktes av riksorganisationen på följande vis:

Från den 15 mars och tillsvidare kommer inte hundar importerade från Ryssland eller Belarus att registreras i SKKs stambok. Detta gäller oavsett när hunden togs in i landet.

Kort därefter kom dock en förklaring från en representant i Centralstyrelsen, som förklarade att beslutet var felaktigt formulerat och skulle justeras. Men innan detta hann förstås djungeltelegrafen gå, och många personer med importerade hundar de berörda länderna kände oro över vad som skulle hända. Jag blev kontaktad av några som undrade vad det här rent juridiskt skulle innebära. Vad händer när en riksorganisation ändrar spelreglerna för medlemmarna?

Varför skulle det kunna bli ett problem för medlemmarna?

Jag importerade själv en sheltie från Ryssland för några år sedan. Det tog nog ungefär ett halvår innan exportstamtavlan kom från den ryska kennelklubben. Jag kunde välja att betala några tusen extra för att få den snabbare, men jag tänkte att jag inte har bråttom utan den fick ta den tid det tog. Så vad skulle det innebära om SKK faktiskt hade fattat ett beslut enligt ordalydelsen ovan?

Ja, för det första är det svårt att bedöma eftersom meningen egentligen inte är tillräckligt tydlig. Enligt lydelsen tar man inte hänsyn till när exportstamtavlan utfärdas, utan sätter ett ”clean cut” datum för när man slutar att registrera in hundar med ursprungslandet Ryssland eller Belarus.

Har SKK rätt att ta sådana beslut utan att förankra hos övriga organisationen?

I SKK:s stadgar framgår att Centralstyrelsen har ansvaret för att bl a “Besluta om SKKs regler och riktlinjer samt ha rätt att bevilja dispens från dessa” samt “I övrigt sköta SKKs angelägenheter.” Beslutet att ändra på spelreglerna, det vill säga att inte tillåta omregistrering av ryska eller belarusiska importer från ett visst datum, har rimligen skett med korrekt mandat av Centralstyrelsen. Man har dock inte friskrivit sig från konsekvenserna av sådana beslut i stadgarna. Konsekvensen av beslutet blir nämligen svårt för en uppfödare som redan verkställt den praktiska importen men inte fått exportstamtavlan i sin besittning.

Risk att bryta mot grundregler

Å ena sidan kräver man i SKK:s grundregler att svenska uppfödare ska registrera de hundar som ska gå i avel hos uppfödaren. Å andra sidan fattas nu ett beslut där uppfödare redan kan ha importerat hundar sedan länge och står och väntar på sina exportstamtavlor. Hundarna kommer således vara “obrukbara” för uppfödaren under en oviss framtid (tillsvidare), om hen ska kunna följa grundreglerna. Uppfödaren får visserligen får acceptera att CS beslut, men hamnar då indirekt i situationen att eventuellt behöva avyttra en oregistrerad hund. Redan där blir det ett avsteg från grundregel 2:7, som lyder:

Det krävs av varje uppfödare i SKK-organisationen:
2:7 att vid försäljning eller annan överlåtelse av hund alltid upprätta och följa avtal med innehåll fastställt av SKK samt att till avtalet bifoga registreringsbevis och veterinärbesiktningsintyg som inte får vara äldre än sju (7) dagar vid leveransdagen

Det här problemet går förstås att lösa genom att SKK beviljar en generell dispens för de uppfödare som råkar stå med obrukbara importer, så att dessa kan/får överlåtas utan registreringsbevis.

Måste uppfödaren acceptera de ändrade spelreglerna?

Det finns några utmaningar med att ändra spelreglerna för sina medlemmar. Även om uppfödaren får acceptera själva beslutet att ändra på spereglerna, så får uppfödaren en ekonomisk skada av beslutet. Uppfödaren har dels haft direkta kostnader för importen och får dels en indirekt utebliven intäkt för att djuret inte kan användas i avel som det ursprungligen var tänkt. Den ekonomiska skadan blir skadeståndsgrundande.

Därtill så förefaller det vara tveksamt om beslutet är proportionerligt sett till den ”skada” man vill åsamka Ryssland och Belarus jämfört med den skada man åsamkar sina egna medlemmar och rasaveln genom att man både begränsar möjligheten till genetisk variation och att man inte tar hänsyn till att medlemmen sannolikt köpte hunden före kriget bröt ut. För säljaren (den ryska eller belarusiska uppfödaren) får de ändrade spelreglerna inga direkta konsekvenser, de förlorade ju rådigheten över djuret i samma ögonblick som djuret överläts till den svenska uppfödaren. Konsekvensen hade således kunnat bli att SKK som organisation fått ett antal medlemmar som plötsligt fått grund för att väcka skadeståndstalan för ett beslut om att ändra spelreglerna, även om beslutet var fattat med rätt mandat.

Man kan också fråga sig om inte ett sådant här beslut borde omfattats av stadgarnas Force Majeure-klausul. Som den är formulerad idag, så tar den inte sikte på krig eller krigsliknande situationer och inte heller på uppfödnings- och avelsverksamhet, utan snarare på möjligheten att återfå betalda avgifter för tävlingar och andra arrangemang som ställs in på grund av andra typer av oförutsedda händelser (t ex covid-19). Men det hade varit en fördel för SKK om man förbehållit sig rätten att ändra på spelreglerna även avseende SKK:s övriga verksamhet och friskrivit sig från skadeståndsansvaret som skulle följa därav.

Att föra skadeståndstalan mot en ideell förening är dock ett helt eget kapitel som jag inte utvecklar närmare i detta inlägg, men som går att läsa mer om t ex här.

Markeringen är god men avvägningarna svåra

Jag har all förståelse och respekt för att SKK, liksom många andra organisationer, fördömer kriget och försöker agera på ett sådant sätt som kan förväntas av en ansvarstagande organisation. I det ligger förstås ansvar för att begränsa möjligheterna för handel med ryska och belarusiska varor. Det finns även risker förknippade med att handla med varor där säljaren faktiskt kan vara sanktionerad, vilket innebär att man bryter mot sanktioner utfärdade av FN eller EU om man handlar med dessa personer.

En tanke är att SKK framledes inför sanktionsklausuler i sina grundregler, eftersom sanktioner är ett modernare sätt att föra krig idag och som kan införas med kort varsel. Ansvaret för att kontrollera att säljaren inte finns med på någon sanktionslista kan man lägga på uppfödaren som väljer att importera. Man man kan därtill skriva in att man förbehåller sig rätten att inte omregistrera djur som köpts av säljare som är sanktionerad. Det finns också hyggligt moderna och automatiska system för sanktionskontroll idag.

Spelreglerna behöver vara både flexibla för organisationen och förutsebara för medlemmarna

I de fall där handeln redan är utförd och hunden varit på plats i Sverige innan kriget formellt sett bröt ut och sanktionerna utfärdades, så blir det problematiskt att indirekt bestraffa de svenska uppfödarna genom beslutet att inte godkänna omregistrering av de hundarna – oaktat när exportstamtavlan kommer i köparens besittning.

Detta blev ett högst teoretiskt resonemang, eftersom SKK nu har förtydligat att ryska och belarusiska importer som väntar på sina stamtavlor kommer att kunna registreras. Men det är intressant att se vad ett beslut hade kunnat innebära, när en riksorganisation ändrar spelreglerna för medlemmarna – med eller utan stöd i sanktions- eller force majeure-klausuler och dylikt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.