Vi binder ris åt egen rygg!

Jag läste nyligen en insändare till en tidning (oklart vilken) som handlade om att skribenten förfärades över kostnaden för att köpa en hund med populära attribut, i detta fall en hund som blandats mellan olika raser och sedermera säljs för ett mycket högt pris.

Jag har inte för avsikt att ge mig in i debatten om registrerade hundar i den ena eller andra klubben, eller graden av seriositet och ambition hos de uppfödare som valt att sätta just dessa valpar till världen. Men jag skulle vilja belysa en annan aspekt, som jag tror går förlorad om vi inte faktiskt gemensamt förstår vad vi kollektivt håller på att göra med konceptet att vara hundägare i Sverige.

Genom att ta dessa höga priser för hundvalpar idag så driver vi fram en risk för en praxis som ingen av oss vill ska bli verklighet. Varför då, undrar ni?

Jo, oavsett om man föder upp renrasiga eller raser som blandas, som registreras i den ena eller andra klubben eller inte alls, så är t o m konsumentköplagen som gäller vid köp av hund i normalfallet. Detta gäller alltså även om man bara tar en enstaka kull på sin hund eller katt. Detta innebär att man som uppfödare har överväldigande ansvar för det man producerar och säljer. Det går inte att friskriva sig från det ansvaret, lagen är ger inte det utrymmet (se djuridik.se).

Sällskapsdjur är rent juridiskt att betrakta som saker, men inte vilka saker som helst. De har ett så kallat skyddsvärt intresse, vilket innebär att den som bär ansvar för ett fel för djuret kan vara ersättningsskyldig för mer än djurets marknadsvärde.

Att sätta ribban vid 30-40 eller t o m 50 000 kr är att ge sig själv en jäkla skjuts i fel riktning vad gäller skadeståndsansvaret och vad som alltså måste vara anses värt att bekosta vård en bit över.

Märk väl att du som uppfödare har ett presumerat felansvar för valpar du producerar i sex månader efter leveransen. Då är det alltså du själv som måste bevisa att felet inte fanns vid leveransen, för att inte bli behöva stå för prisavdrag och/eller skadestånd. Du har dock ansvar för fel i hela tre år efter leveransen. Efter sex månader har passerat från leveransen är det valpköparen som ska styrka att felet förelåg vid leveransen. Och notera nu också att jag inte pratar om dolda fel, för det är en ren försäkringskonstruktion som är avsedd att avlasta dig aningen ekonomiskt från vissa typer av krav. Men den försäkringen täcker långt ifrån alla fel du potentiellt kan vara ansvarig för.

Ett relativt lågt marknadspris/försäljningsvärde borgar däremot för att det kan finnas utrymme för att argumentera för att hunden visserligen är värd att vårda en bit över vad den är värd, men inte till vilket pris som helst. Alla vi uppfödare, oavsett vilka ras/er som vårt hjärta klappar extra för, har allt att vinna på att fortsätta ligga lågt med prishöjningarna. Dels för att vi inte vill skapa en praxis där vi ska vara skadeståndsskyldiga så till den grad att vi måste belåna oss och dels för att det faktiskt finns en överhängande risk att det endast är samhällets mest priviligierade som kommer ha råd att köpa hund.

Du kan med lätthet hitta valpköpare som inte ser sig som en “pet parent” som till varje pris ska vårda sin hund utan, precis som du, ser en gräns för vad som är rimligt och rationellt.

Håll igen och lockas inte med i priskarusellen, det skapar bara en osund utveckling av en industri som redan är i obalans.

Få ett mail när bloggen uppdaterats med nytt inlägg

Loading

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.