Är oönskade beteenden köprättsliga fel?

Är oönskade beteenden köprättsliga fel?

Att sällskapsdjur som säljs ska möta köparens befogade förväntan är det många av er läsare som vid det här laget är helt bekanta med. Likaså vikten av att man är tydlig med vad köparen kan förvänta sig. Själv försöker jag vara noga med att säga att djur är djur. Precis allt kan hända. Och ofta tänker vi nog mest på sjukdomar när vi pratar om förväntansbilden. Men hur är det med andra egenskaper, som beteende? Kan oönskade beteenden vara köprättsliga fel?

Såvitt jag kunna hitta så är det klent med avgöranden som rör hundars eller katters oönskade beteende, ur ett köprättsligt perspektiv. Däremot finns det lite mer på häst. Rättsligt är det inte så stor skillnad. Saken man tvistar om är ett djur och de lagar man tillämpar är köplag eller konsumentköplag. Jag ska därför redogöra för ett intressant fall som avgjordes i början på januari i år i hovrätten (den instans som kommer efter tingsrätten, men före högsta domstolen). Jag tycker det är av intresse även för oss uppfödare av hund och katt.

Bakgrund

År 2018 köpte en privatperson en häst av ett bolag som tränar och säljer hästar inom hoppning och dressyr. Privatpersonen köpte alltså hästen i egenskap av konsument och bolaget sålde hästen i egenskap av näringsidkare. Hästen avlämnades till köparen i maj 2018. I januari 2019 skickade köparen tillbaka hästen till bolaget. Bolaget återbetalade dock inte köpeskillingen för hästen.

Köparen väckte talan mot bolaget och yrkade att köpeskillingen skulle återbetalas. Det rörde sig om ca 50 000 kronor. Köparen yrkade också på skadestånd. Bolaget kontrade med ett genkäromål och ville förplikta köparen att hämta hästen igen samt betala för de kostnader de haft för hästen under den tid den stått uppstallad hos dem.

Köparens argument

Köparen angav att hästen var behäftad med fel då den har diagnoserna kronisk lymfangit, kissing spines och artros i bakbenen och att dessa diagnoser fanns vid avlämnandet till köparen. Köparen menar också att bolaget har innan köpet utfäst att hästen var felfri. Parterna hade därtill avtalat att hästen skulle vara en lugn familjehäst. Den skulle vara lätt att rida och även kunna användas i ridskoleverksamhet några dagar i veckan. En tid efter köpet började hästen dock successivt agera på ett sätt som innebar att den avvek från vad som avtalats, trots att den hanterats av professionella människor vid ridskola.

Köparen reklamerade hästen per telefon den 11 januari 2019 och framförde att hon ville häva köpet. Bolaget gav sig in förhandlingar om ett byte och accepterade, enligt köparen, återgång av hästen mot erbjudande om inbyteshäst. Köparen anser att felet är väsentligt och att reklamation skett i rätt tid. Därtill anser hon att skadestånd ska utbetalas då hon haft kostnader för transport, besiktning, chipmärkning, försäkring, hovslagare, uppstallning från juni till december 2018, blodprov och veterinärsundersökningar.

Säljarens argument

Bolaget menar å sin sida att de inte lämnat någon utfästelse om hästens skick. Hästens diagnoser utgör inte i sig något köprättsligt fel och det har inte framkommit att diagnoserna påverkar hästen negativt. Dessutom påstår man att köparen, vid tidpunkten för köpet, visste att hästen hade kronisk lymfangit. Övriga diagnoser upptäcktes ungefär sju månader efter köpet och bolaget menar att de kan ha uppstått efter köpet.

Bolaget menar också att hästen vid köpet var fullt ridbar och fungerade för avsett ändamål enligt avtalet. Om hästens beteende ändrades efter köpet , så beror det på handhavandefel eller andra förhållanden som köparen svarar för. Bolaget menar att hästen aldrig haft några problem innan den köparen tog över den, och inte heller efter att köparen skickade tillbaka den.

Bolaget menar därför att det inte varit fel på hästen och att köparen inte haft rätt att häva köpet eller kräva skadestånd. Därtill anser bolaget också att köparen inte har reklamerat i tid. Enligt bolaget så handlade reklamationssamtalet, som köparen hänvisar till, inte om att de godkänt en hävning av köpet. Man hävdar istället att samtalet handlade om att köparen skulle få byta häst mot en mellanskillnad, alltså mer någon form av välvilja från bolaget då man förstod att hästen inte passade köparen. Någon sådan överenskommelse kom dock aldrig till stånd, men ändå så skickades hästen tillbaka till dem.

Säljarens genkäromål

Som nämndes i bakgrundsavsnittet så ville bolaget ha ersättning för kostnader man haft för att ha hästen uppstallad, eftersom den fortfarande ägdes av köparen. Detta menar bolaget också att man meddelade köparen i februari 2019, kort efter att hästen skickades tillbaka till bolaget. Man menar att det faktum att köparen meddelades om kostnaderna och därefter inte hämtade hästen får anses vara ett ingånget avtal för att ha hästen uppstallad hos bolaget.

Som svar på genkäromålet menar dock köparen att bolaget trots allt har godkänt en hävning av köpet via telefon. Dessutom hävdar hon att det inte kan anses finnas något avtal ingånget om att ha hästen uppstallad och att kostnaderna som bolaget har angivit för uppstallningen är oskäliga.

Tingsrättens handläggning och bedömning

I ärendet är det många vittnen inblandade. Det är framför allt personer från bolaget och från köparen och den ridskola som hästen skulle vara tillgänglig för. Det är även personer som både tidigare och senare skött om, ägt eller ridit hästen.

Har bolaget godkänt en hävning av köpet?

Tingsrätten inleder med att konstatera att det inte finns några skäl att bedöma rätten till hävning om bolaget har godkänt hävningen och återbetalning av köpeskillingen. Men eftersom det föreligger en tvist om detta, och det är köparen som påstår att bolaget godkänt hävningen, så är det också köparen som måste bevisa att så är fallet.

I målet visade det sig i bevisningen att det skett en del sms-korrespondens mellan köparen och bolaget. Från sms-växlingen framgår det att bolaget erbjöd ett byte av hästen, under förutsättning att köparen skulle betala en mellanskillnad, samt att båda parter var införstådda med att köparen skulle vara fortsatt ägare av hästen tills ett byte skett. Tingsrätten tycker därför att det inte är visat att bolaget har accepterat hävningen.

Är det fel på hästen?

För att kunna avgöra om köparen ändå haft rätt att häva köpet så måste man först konstatera om det är ett fel på hästen.

Tingsrätten konstaterar först att det är konsumentköplagen som ska tillämpas i ärendet. Köparen köpte hästen i egenskap av konsument och att bolaget sålde hästen i egenskap av näringsidkare. Enligt tingsrätten saknar det betydelse att köparen delvis låtit hästen nyttjas i ridskoleverksamhet.

För att bedöma vad som är ett köprättsligt fel på en vara krävs att konsumenten lägger fram tillräckligt stark bevisning. Det är ofta med tillämpning av ett relativt lågt beviskrav avseende felet.

Är själva diagnoserna i sig köprättsliga fel?

Att hästen har dessa diagnoser är inte ifrågasatt av bolaget. Det framgår också av veterinärjournaler att hästen har diagnoserna. Det visas också att köparen kände till en av diagnoserna före köpet, kronisk lymfangit. Denna diagnos kan därför inte göras gällande som ett köprättsligt fel. Det är här det blir väldigt intressant för oss hund- och kattuppfödare. Allmänna reklamationsnämnden anser nämligen att man vid en försäljning av ett djur med kända diagnoser också måste redogöra för de möjliga konsekvenserna av diagnoserna. Detta för att köparen ska kunna fatta ett välinformerat beslut. Det framgår inte något resonemang kring detta i domen.

Och nu kommer vi till det verkligt intressanta, enligt mig. I domen resonerar nämligen tingsrätten så att enbart det faktum att hästen fått en diagnos, inte nödvändigtvis är ett köprättsligt fel. Man säger att i övrigt att bevisningen inte ger ett tillräckligt stöd för att hästens användbarhet påverkats av de aktuella diagnoserna. Det skulle visserligen kunna föreligga ett köprättsligt fel om hästens diagnoser orsakar exempelvis smärta och påverkar hästens användbarhet. Tingsrätten anser dock inte att de veterinärjournaler som köparen åberopat ger ett tillräckligt stöd för att hästens diagnoser har orsakat smärta eller på något annat sätt påverkat hästen negativt.

Varför är det här så intressant? Jo, det visar på att tingsrätten anser att det ska finnas en kausalitet – ett samband – mellan den diagnos som ställs och att hästen ur ett köprättsligt perspektiv är felaktig. Eftersom vi har DNA-tester av allehanda slag på intåg till marknaden, så ska vi ha det här lite i åtanke framåt. Tillbaka till domen:

Den veterinär som åberopades som vittne angav också att det är mycket vanligt att hästar har s.k. kissing spines, men att detta sällan ger upphov till problem. Inte heller bevisningen i övrigt ansåg tingsrätten gav ett tillräckligt stöd för att hästens användbarhet faktiskt påverkats av de aktuella diagnoserna.

Avviker hästen från säljarens utfästelse om hästens skick?

Köparen hävdade att fel föreligger, eftersom hästen avviker från en utfästelse som bolaget har lämnat innan köpet. Utfästelsen var att hästen är “felfri”. Köparen menar att bolaget därigenom har lämnat en utfästelse om att hästen är fri från exempelvis skador och sjukdomar och att det därför föreligger ett fel.

I köpeavtalet anges att ”såvitt säljaren känner till är hästen skadefri samt fri från sjukdom, såväl akut som kronisk”. Tingsrätten menar att ett påstående om att hästen är frisk och fräsch är vagt och bör inte ses som en utfästelse om att hästen är helt fri från sjukdomar. Man har tidigare konstaterat att det inte är visat att hästens diagnoser har påverkat hästen negativt. Tingsrätten anser därför att hästen kan anses vara frisk även om den har dessa diagnoser. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att köparen inte kunnat visa att hästen avviker från vad bolaget har utfäst om dess skick.

Även det här resonemanget är intressant för oss hund- och kattuppfödare. Här gör tingsrätten en annan tolkning än den som ofta görs beträffande skicket på djuret. Som uppfödare brukar vi ju ofta göra en snarlik utfästelse. Vi besiktar och talar om det vi själva har kunnat iaktta. Men när det gäller hundar och katter så tenderar tolkningarna vara betydligt tuffare. Att tingsrätterna dömer olika i snarlika mål är dock inte konstigt. Men det här får lite betydelse framåt, så läs vidare.

Avviker hästen från vad som följer av parternas avtal?

Köparen har slutligen gjort gällande att fel föreligger, eftersom hon menar att hästen avviker från vad parterna har avtalat om. Enligt konsumentköplagen ska en vara anses felaktig om den avviker från vad som följer av avtalet. Den bedömningen ska göras med hänsyn till både det som parterna uttryckligen har kommit överens om, och vad som vad som får anses underförstått mellan parterna.

I köpekontraktet anges ”ridskola” som ett användningsområde. Av uppgifter i målet framgår att syftet med köpet av hästen var att den dels skulle användas av köparen och hennes barn privat, dels skulle användas i ridskola ett par dagar i veckan. Bolaget har i kontakterna med köparen beskrivit hästen som en “tanthäst” som är lätt att rida av olika sorters ryttare.

Av flera olika vittnesuppgifter framgår det att hästen i början efter köpet var ganska seg och motvillig, att hästens beteende under hösten 2018 förändrades stegvis och att den då bara kunde ridas av rutinerade ryttare samt att hästen slutligen fick tas ur verksamheten eftersom den inte ansågs vara säker. Ridläraren har lämnat liknande uppgifter och uppgett att hästen i oktober 2018 gjorde kraftiga protester och försökte kasta av ryttaren, bland annat genom att ställa sig på bakbenen. Enligt ridlärarens bedömning var det vid flera tillfällen rent av farligt att rida hästen.

Tingsrätten bedömer vittnenas uppgifter som trovärdiga och tillförlitliga. Genom dessa får det anses visat att hästens beteende under hösten och vintern 2018 tydligt avvikit från vad som måste anses följa av avtalet. Hästens beteende har inte varit sådant som kunde förväntas av en lugn familjehäst som är lätt att rida och som passar för nybörjare samt ridskoleverksamhet. Det föreligger därmed ett fel.

Förelåg felet vid tidpunkten för avlämnandet?

Det räcker inte bara med att konstatera att det är ett fel. För att säljaren ska kunna göra felet gällande mot bolaget är det en förutsättning att felet förelåg redan vid köpet. Den frågan ska, enligt konsumentköplagen, bedömas med hänsyn till varans beskaffenhet när den avlämnas.

Hästen avlämnades i slutet av maj 2018. Genom åberopade veterinärjournaler samt uppgifter från köparen och ridskoleläraren och chefen för ridskoleverksamheten har det framkommit att felet successivt började visa sig från augusti 2018 fram till och med
december 2018. Tingsrätten bedömer därför att felet får därför anses ha visat sig inom sex månader och det föreligger därmed en presumtion för att felet fanns vid avlämnandet. Utgångspunkten för bedömningen blir alltså att det aktuella felet, d.v.s. att hästen genom sitt beteende avvikit från vad som följer av avtalet, får anses bero på en brist hos hästen som förelåg redan vid avlämnandet.

För att undgå felansvar måste bolaget därför, enligt tingsrätten, göra klart mer sannolikt att bristen beror på något förhållande som köparen bär ansvaret för, än att det funnits vid avlämnandet. Det beror på att konsumentköplagen har en omvänd bevisbörda. Fel som visar sig inom sex månader från leveransen presumeras ha förelegat vid leveransen. Den här presumtionen kan alltså vändas och bevisbördan läggs på köparen, om säljaren visar att bristen faktiskt beror på något förhållande som köparen bär ansvar för.

Bolagets argument för att felet beror på köparen

Bolaget har gjort gällande att hästen aldrig haft några problem innan den såldes till köparen och inte heller efter att den återlämnandes till bolaget. Den tidigare ägaren har i förhör beskrivit hästen som snäll och rolig att rida. En anställd vid bolaget uppgav också att hon provridit hästen efter att den återlämnades och att den då var lite tjurig, men att det tog bara några minuter att tillrättavisa den. Några dagar senare red hon den igen utan problem och även andra ryttare har ridit den flera gånger utan problem. Den anställdes uppgifter får stöd av andra vittnen, som uppgett att de ridit hästen efter att den återlämnats av köparen. Även de filmer av hästen som bolaget åberopat ger stöd för att hästen, i vart fall efter en kort tid hos bolaget, gick att rida utan större problem.

Enligt bolaget kan hästens beteende, när den befann sig hos köparen, ha berott på att hästen var stressad. Det har gjorts gällande att stressen i sin tur kan ha berott på att hästen hanterats felaktigt av dess ryttare eller fodrats felaktigt. Det har även gjorts gällande att stressen kan ha berott på att hästen inte trivdes i miljön på ridskolan.

För att bolaget ska undgå felansvar krävs dock, enligt tingsrättens uppfattning, att det görs klart mer sannolikt att hästen efter avlämnandet på något sätt hanterats felaktigt eller använts på ett sätt som inte var förutsatt då köpeavtalet ingicks än att beteendet
är orsakat av ett ursprungligt fel. Om hästen, trots korrekt hantering i nu angett avseende, inte överensstämt med vad som följer av avtalet, måste felet anses ha förelegat vid avlämnandet.

I tingsrättens bedömning av om felet förelegat vid leveransen eller uppstått efter så tycker man inte att det finns något stöd för att hästen hanterats felaktigt, i förhållande till hästens avsedda användning. Tvärtom framgår det av bland annat ridskoleläraren och ridskolechefens uppgifter att hästen hanterats av erfarna ryttare vid ridskolan och att även dessa haft problem att kontrollera den. Att hästens beteende kan ha berott på att den blivit stressad i den ridskolemiljö som den vistades i får dock ett visst stöd av de åberopade veterinärjournalerna.

Tingsrättens sammanfattade bedömning

Det framstår som en rimlig slutsats att hästens beteende har berott på att den blivit stressad av miljön på ridskolan. Tingsrätten konstaterar dock att det i avtalet mellan köparen och säljaren framgår att hästen faktiskt skulle passa för ridskoleverksamhet. Att hästen då inte passar i en ridskolemiljö får anses vara ett fel hos hästen som föreligger redan vid avlämnandet, även om det visar sig senare.

I fallet är det klarlagt att hästen under hösten och vintern 2018 uppvisat ett beteende som inte stämmer överens med de egenskaper som det var avtalat att hästen skulle ha. Den var alltså felaktig i konsumentköplagens mening. Tingsrätten har en viss förståelse för att en flytt kan innebära stress till följd av miljöombytet. Men man konstaterar också att det är bolagets ansvar att säkerställa att köparen får en häst som klarar en sådan omställning. Det beror alltså på att det framgick av köpeavtalet att hästen var avsedd att användas som ridskolehäst, om än bara delvis. Klarar inte inte hästen det, måste felet anses föreligga redan vid avlämnandet och säljaren alltså stå risken för felet, enligt tingsrätten.

Tingsrätten anser inte att bolaget har gjort klart mera sannolikt att felet inte förelåg vid avlämnandet i samband med köpet. Därför gör man också bedömningen att köparen därför kan kräva vissa påföljder med anledning av felet, under förutsättning att hon reklamerat felet i tid.

Är felet reklamerat i tid?

Köparen ska, enligt konsumentköplagen, reklamera fel inom en viss tid. Det ska vara inom “skälig tid” efter det att hen märkt eller borde ha märkt felet. Det räcker också med att köparen meddelar säljaren om att varan är behäftad med ett fel. Köparen behöver i det läget inte meddela vilken påföljd som hen avser att göra gällande. Men köparen måste ändå vara så pass konkret med hur felet yttrar sig, att det inte bara framstår som ett allmänt missnöje kring det hen köpt.

I det här fallet består felet av att hästen, på grund av dess beteende, avvikit från vad som följer av parternas avtal. De uppgifter som köparen och bolaget avhandlat per telefon är motstridiga. Det som dock framgår är att köparen i inte alltför allmänna ordalag trots allt har reklamerat köpet. Det var inte någon allmän missnöjesyttring.

Trots att det alltså hade gått några månader sedan felet börjat visa sig, anser tingsrätten att det är rimligt att köparen fått tid att undersöka vad felet kan ha berott på och att överväga situationen. Reklamationen får därför anses ha skett i skälig tid.

Har köparen haft rätt att häva köpet?

Om avhjälpande eller omleverans inte kommer i fråga, inte sker inom skälig tid efter reklamationen eller inte kan ske utan väsentlig olägenhet för köparen, får köparen kräva prisavdrag eller häva köpet. Med häva menar man alltså att köpet återgår. När en köpare vill häva köpet är det en förutsättning att felet är av väsentlig betydelse för köparen. Tingsrätten konstaterar att vare sig köparen eller hennes barn har kunnat rida hästen på grund av hästens beteende. Den har inte heller kunnat användas i ridskoleverksamheten. Att hästen skulle fungera var en grundläggande förutsättning för köpet. Tingsrätten anser därför att felet måste vara av väsentlig betydelse och att köparen därför har haft rätt att häva köpet och återfå köpeskillingen.

Eftersom tingsrätten anser att köparen har rätt att häva köpet så gillades inte bolagets genkäromål om att få kostnaderna för uppstallning ersatta.

Har köparen rätt till skadestånd?

Enligt konsumentköplagen har köparen som utgångspunkt rätt till ersättning för den skada hen lider genom att varan är felaktig. Säljaren kan dock undgå skadeståndsansvar om säljaren visar att felet ligger utanför det s.k. kontrollansvaret. Enligt tingsrätten har det i målet inte visats att felet ligger utanför bolagets kontrollansvar. Det har inte heller gjorts gällande av bolaget.

Köparen har begärt ersättning för kostnader för transport, besiktning, chipmärkning, försäkring, hovslagare, uppställning från juni till december 2018, blodprov samt veterinärundersökningar. Att hon har haft dessa kostnader har inte ifrågasatts av bolaget och bolaget inte haft några synpunkter på kostnadernas storlek. Tingsrätten anser därför att köparen har rätt till skadestånd.

Vad tror du att det hände sen?

Inte helt oväntat så överklagade bolaget tingsrättens domslut till hovrätten. Både köparen och bolaget har angett samma grunder som man gjort vid tingsrätten. Hovrätten tar del av samma bevisning samt ljud- och bildinspelningar från tingsrätten. De inleder sin bedömning med att konstatera att konsumentköplagen är tillämplig och att det inte är visat att bolaget har godkänt en hävning av köpet.

Man håller också med tingsrätten i bedömningen av uppvisat ett beteende som inte stämmer överens med de egenskaper som det var avtalat att hästen skulle ha. Man ansluter sig till tingsrättens bedömning av att hästen därför är felaktig i konsumentköplagens mening.

Anser hovrätten att felet fanns vid leveransen?

Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att det inte är utrett att hästens diagnoser har påverkat hennes uppförande. Den avgörande frågan är i stället om hästen till sin karaktär inte är lämpad för den miljö eller den användning som var avsedd vid köpeavtalets ingående. I sådant fall är det fråga om ett ursprungligt fel som förelåg vid tiden för avlämnandet och som bolaget ansvarar för.

Det motsatta gäller däremot om det beteende som hästen har visat hos köparen beror på felaktigt handhavande eller på något annat förhållande där som inte stämmer överens med ett avtalsenligt nyttjande av hästen. Hovrätten håller med tingsrätten om att felet visat sig inom sex månader från leveransen och att det är bolaget som bär bevisbördan för att felet inte fanns vid avlämnandet utan tillkommit senare.

Sedan börjar meningarna gå isär. Hovrätten påpekar att tingsrätten har lutat sig mot ett rättsfall som använt ett visst beviskrav. Med beviskrav menas vilken “nivå” på bevisningen som den med bevisbördan ska lyckas prestera. I det här fallet har tingsrätten satt kravet till att vara “klart mer sannolikt” att felet beror på något förhållande som köpare bär ansvaret för, än att felet har funnits vid avlämnandet.

Hovrätten framhåller att det, i samma rättsfall som tingsrätten lutat sig mot, också framgår att tidpunkten för riskövergången i viss mån kan variera beroende på omständigheterna. En viktig faktor som lyfts fram i avgörandet är den tid som har gått sedan varan avlämnades. Här drar hovrätten sedan en parallell till konsumenttjänstlagen. Där räcker det med att säljaren “gör sannolikt” att en försämring respektive ett fel som denne annars hade burit ansvaret för beror på exempelvis vanvård, onormalt brukande eller något liknande förhållande på konsumentens sida.

Hovrättens resonemang kring levande djur

Hovrätten konstaterar att hästen var i köparens besittning i närmare sju månader innan bolaget fick någon kännedom om de problem som köparen haft med den. Hästens beteende kan inte sättas i samband med några kliniska fynd. Det finns i stället, som det i allmänhet gör med levande djur, en mängd andra omständigheter som är tänkbara förklaringar till hästens uppförande. Hovrätten konstaterar vidare att det är förenat med avsevärda svårigheter för bolaget att lägga fram någon närmare bevisning om orsakerna till det beteende som hästen har uppvisat hos köparen under hösten och vintern 2018. Det beviskrav som tingsrätten tillämpade framstår därför som alltför strängt, enligt hovrätten.

Säljaren har uppgett att det inte har funnits någon beteendeproblematik hos hästen i tiden före köpet. Det får stöd av de uppgifter som den tidigare ägaren har lämnat. Den tidigare ägaren, som beskrivit sig själv som hobbyryttare, har berättat att hon inte haft några bekymmer med att rida hästen under det dryga år då hon var ägare till den. Även den omständigheten att säljaren i samband med köpet skickade filmer på hästen talar för att den var fullt ridbar vid den tiden.

I tingsrätten är det vidare utrett att hästen faktiskt gick att rida utan större problem en kort tid efter att den återlämnats till säljaren. Sammantaget anser hovrätten att säljaren har visat att hästen varken före avlämnandet eller efter återtransporten till bolaget haft någon sådan beteendeproblematik som visade sig under tiden hos köparen. Hovrätten är vidare av uppfattningen att säljaren därmed lagt fram den bevisning som med hänsyn till omständigheterna rimligen kan krävas för att det istället ska vara köparen som ska bevisa att felet fanns vid tidpunkten för avlämnandet.

Hovrättens samlade bedömning

Man konstaterar att hästen led av stress, när den undersöktes i december 2018. Exakt vad stressen berodde på är inte fastställt. Det finns omständigheter som talar för att det fanns en ursprunglig brist, exempelvis att erfarna ryttare inte kunde rida hästen. Men det finns också omständigheter som talar i motsatt riktning. Svårigheterna att handskas med hästen framträtt tydligt först under oktober 2018, d.v.s. en förhållandevis lång tid efter avlämnandet. Anteckningarna i journalen från veterinärkliniken talar för att hästen dessförinnan fungerat väl vid ridning. I samma riktning pekar i viss mån även anteckningarna i journalen från den veterinärklinik hästen besökte efter flytten. Det finns också uppgifter i journalen som indikerar att hästens beteendeförändring uppfattats som hastig. Hovrätten tar därför ställning på följande vis:

Under sommaren 2018 hade hästen vissa kvarvarande besvär från transporten till köparen. Ridskolechefen har berättat att hästen ingick i ridskoleverksamheten från slutet av augusti och att då då var seg och motvillig i början av passen. Hon har även uppgett att hästen inte utfodrats med havre.

I övrigt har det inte blivit närmare belyst vare sig hur hästen uppträtt vid ridning eller hur hon har hanterats under den här tiden. Det har exempelvis inte framkommit närmare uppgifter om vilka som har ridit hästen eller i vilken omfattning och med vilken regelbundenhet som ridning har skett. De uppgifter som har lämnats om hästens uppförande under sommaren och de inledande månaderna av hösten 2018 måste därför betecknas som knapphändiga. Hovrätten ändrar därför tingsrättens beslut i den del som handlar om köparen visat att fel förelåg vid leveransen.

Eftersom köparen inte kunnat visa att hästens fel förelåg vid leveransen så ändrar hovrätten tingsrättens dom i enlighet med detta.

Mina egna reflektioner

Det här fallet är intressant på flera olika sätt, fastän det handlar om försäljning av ett annat djur än hund eller katt. Men det handlar om levande djur som säljs från näringsidkare till konsumenter, och vad som händer när köparen anser att det är fel på djuret. Därför blir resonemanget från domstolarna även viktigt för oss som är uppfödare av hund eller katt. Det vi kan konstatera är:

En fastställd diagnos inte per automatik måste anses vara ett köprättsligt fel. I fallet anser tingsrätten att diagnosen måste få en konsekvens för djuret eller att det på annat sätt finns en kausalitet mellan diagnosen och att den orsakat smärta eller på något annat sätt påverkat djuret negativt. Men även här får man vara på sin vakt – en diagnos eller bara kännedom om ett visst förhållande kan också anses vara fel om det trots allt avviker från vad köparen och säljaren har avtalat om.

Att oönskade beteenden kan vara ett köprättsligt fel, om beteendet får inverkan på det ändamål som köparen haft med djuret. Här räcker dock inte enbart det som framgår av köpeavtalet. Man väger även in omständigheter som handlar om det är underförstått att köparen haft för avsikt att använda djuret på ett visst sätt.

Att det går att vända på bevisbördan, trots att det handlar om konsumentköp. Om säljaren kan visa att det inte funnits tecken på fel vare sig före avlämnandet, eller som i det här fallet, också efter att den återlämnats, så kan det istället vara så att det är köparen som måste visa att felet trots allt fanns vid avlämnandet.

Att det med hänsyn till varans art, ett levande djur, måste tas hänsyn till när felet kunnat iakttas. Det finns en mängd olika skäl till varför ett djur börjat bete sig avvikande eller visa tecken på sjukdom. Ju närmare avlämnandet som detta sker, desto större är förstås sannolikheten att bristen fanns där redan då. I det här fallet avlämnades hästen i slutet på maj 2018 och det var successivt från augusti till december 2018 som det oönskade beteendet började visa sig.

Får du själv några insikter av fallet?

Få ett mail när bloggen uppdaterats med nytt inlägg

Loading

2 thoughts on “Är oönskade beteenden köprättsliga fel?

  1. När det gäller hästar är de känsliga djur. vissa är känsligare än andra för sådana störningar som elektriska fält och jordstrålning, en box på fel ställe kan leda till stress och ändrat beteende. Som hunduppfödare skulle jag inte gärna utsätta en hund gör det som hästar blir utsatta för, sålda, tillbaka, till företag och nya ägare, sist hade den bara varit ett år hos en ägare. Inte konstigt om hästen blir rotlös och sen med olika ryttare. Sen är det inte självklart att den blev kompis med de andra hästarna och trivdes i en ny flock.
    Jag har fött upp närmare 600 valpar på mina 40 år som uppfödare, mest pudel. Av dessa har 3 fått omplacerats för att de inte passade in i familjen men fungerar utmärkt i sina nya hem. 1 för att det inte gick med barnen – vaktade modern i familjen, två för att det inte gick med familjens andra hundar, de blev för hårt fostrade och osäkra. alla funkar utmärkt som ensamhundar åt pensionärer.
    Däremot är det nog många som har köpt mer hund än vad de mäktar med, särskilt nu med coronahundar. Där kan uppfödare råka illa ut men jag hoppas att SKK-anslutna uppfödare varit noga i sina urval av köpare för att minimera risken.

    1. Tack för din kommentar och du har helt rätt! Djur är fortfarande djur. Det är ju inte sällan man möts av omplaceringsannonser för både hundar och katter som flyttat från exempelvis landet eller ett villaområde och in till stan och lägenhet, där det inte alls fungerar. Där har det inte ens skett ett ägarbyte utan bara en förändring av miljön, men som påverkar djuret i sådan mån att man måste hitta en annan ägare till djuret. Det är inte konstigt att sådana situationer påverkar ett annars välpresterande djur. Förmågan att prestera som det tidigare gjort är som bortblåst, och en ny ägare kan anse att det är något “fel” på djuret som måste ha förelegat vid leveransen. Det här rättsfallet tycker jag visar på vikten av att inte utlova någon särskild framtida prestationsförmåga i avtalet, utan att stanna vid beskrivningen att djuret i dagsläget besitter vissa egenskaper. Men också göra tillägget i avtalet att man inte kan förvänta sig att den fortsätter visa samma egenskaper efter leveransen till ny ägare och miljö. Det blir återigen en fråga om förväntanshantering gentemot köparen 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.