köprättsliga-fel-i-djur

ARNs bedömning av köprättsliga fel i djur

I höstas blev jag kontaktad av en uppfödare som sålt en valp till en privatperson som nu anmält uppfödaren till Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Valpköparen krävde uppfödaren på närmare 30 000 kronor, på grund av köprättsligt fel som hon ansåg att uppfödaren var ansvarig för. Den hade en kort tid efter leveransen blivit halt på sina framben och uppfödaren påpekade att det kan vara växtrelaterade, men uppmanade samtidigt valpköparen att söka veterinär om hon var orolig. Efter ytterligare ca ett år konstaterades hunden ha korsbandsskada i ett bakben. Eftersom jag har en stor kärlek till djuridiken och mina uppfödarkollegor så ställde jag självklart upp med att företräda uppfödaren pro bono.

Vi hade i huvudsak följande tre grunder för bestridandet av valpköparens yrkande:

  1. Vi ansåg inte att nämnden var lämpad att pröva frågor som kräver veterinärmedicinsk kunskap. Detta skriver nämnden själva på sin webbplats,
  2. Om nämnden ändå ansåg sig lämpad att pröva frågan, så ansåg vi att det inte föreligger ett köprättsligt fel. Det beror på att korsbandsskador (generellt) är något som hundar drabbas av i egenskap av att tillhöra arten hund. Som valpköpare måste man vara införstådd med att djur kan skada sig. Det är därför inte rimligt att man inte med fog ska kunna förvänta sig framtida skador när man köper ett levande djur,
  3. Om nämnden ansåg sig lämpad att pröva frågan och dessutom skulle anse att det trots allt handlar om ett köprättsligt fel, så ansåg vi att det inte är visat att felet skulle ha förelegat vid leveransen och därmed inte vara uppfödarens ansvar.

ARN har nu kommit med utlåtande i ärendet om köprättsliga fel i djur.

ARNs bedömning

ARN går över huvud taget inte in på grunden om de är lämpliga att pröva ärendet ur ett veterinärmedicinskt perspektiv. Man går direkt in på frågan om det handlar om ett köprättsligt fel.

En vara är felaktig enligt konsumentköplagen om den avviker från vad parterna avtalat om eller från vad köparen med fog kunnat förutsätta (16 §). Frågan om varan är felaktig ska bedömas med hänsyn till dess skick när den avlämnas (20 §). Säljaren ansvarar för fel som fanns vid avlämnandet, även om felet visar sig först senare. Det är köparen som ska bevisa att det är fel på varan. Ett fel som visar sig inom sex månader efter avlämnandet ska anses ha funnits redan då, om inte säljaren bevisar motsatsen eller om det är oförenligt med varans eller felets art (20 a §). Den utredning som getts in i ärendet visar att hunden diagnostiserats med en degenerativ korsbandsruptur och att den opererats för detta 14 månader efter köpet.

Och här kommer det intressanta: mot den bakgrunden anser nämnden att valpköparen har bevisat att hunden haft ett köprättsligt fel. Man anser alltså att en degenerativ korsbandsruptur, som visar sig mer än ett år efter leveransen, är något som en köpare inte med fog ska kunna förutsätta.

Min bedömning

Jag anser att det är en mycket vidlyftig tolkning av vad som är ett köprättsligt fel. Svensk konsumenträtt har i relation till sällskapsdjur en praxis som redan är mycket omfattande sett till vad som är köprättsliga fel. Man anser att fel och tillväxtrubbningar som ligger ”in nuce”, det vill säga i generna hos hunden för att utvecklas senare, är att betrakta som köprättsliga fel. Det kan förstås finnas en viss logik i det resonemanget, även om det är oerhört svårt att värja sig mot som uppfödare och “producent” av ett djur.

Men att göra som ARN nu gjort, och bedömt att även förvärvade skador, som kan vara av traumatisk bakgrund, ska betraktas som köprättsliga fel, är verkligen inte proportionerligt i förhållande till varans art och hållbarhetspotential.

Den här rasen ifråga är inte predisponerad för korsbandsskador. Av den anledningen anser jag att den typen av skador måste vara något en köpare rimligen behöver förvänta sig när man köper en livs levande varelse. Snarare är det ju så att traumatiska korsbandsskador, även i unga åldrar, är något som alla hundar kan drabbas av just i egenskap av att tillhöra arten hund.

Av det skälet anser jag också att traumatiska korsbandsskador, precis som andra trauman som exempelvis frakturer, luxationer och rupturer, är något som tyvärr drabbar alla slags hundar och därmed inte avviker från vad köparen med fog skulle kunna förvänta sig.

Jag anser därför, till skillnad från ARN, att det inte föreligger ett fel i köprättslig mening.

ARNs slutsats kring uppfödarens ansvar för felet

Frågan är ju då om ARN anser att felet fanns vid leveransen och därmed är ett uppfödaransvar. Ja, som många av er redan är bekanta med så hänger det på om felet fanns vid leveransen. Om felet uppstår inom sex månader från leveransen så är det uppfödaren som ska visa att felet inte fanns då. Eftersom felet uppstod drygt ett år efter leveransen, så var det i det här fallet istället valpköparen som skulle bevisa att felet fanns vid avlämnandet.

I det här fallet konstaterade nämnden att det inte är utrett att degenerativ korsbandsruptur är en ärftlig skada. Det rör sig också om en typ av skada som inte är medfödd, utan utvecklas under hundens levnadstid. Mot den bakgrunden anser nämnden att valpköparen inte har bevisat att det fanns ett fel på hunden redan vid avlämnandet. Uppfödaren är därför inte ansvarig för felet.

Min slutsats

Uppenbarligen behöver våra köpeavtal och bilagor bli ännu tydligare på punkten när det handlar om vad köparna med fog ska kunna förvänta sig. Vi måste vara noggranna med att förklara att djur är djur. Hundar och katter kan bli sjuka och skadade genom att enbart tillhöra arten hund eller katt. Har man dessutom djur som är predisponerade för vissa sjukdomar eller skador (ja, även traumatiska skador) så gör man klokt i att vara övertydlig om detta vid försäljningen – skriftligt!

I den nya konsumentköplagen kommer vi kunna avtala bort den omvända bevisbördan. Det innebär att det är valpköparen som ska bevisa att fel fanns vid leveransen. Denna särregel som införs just för försäljning av levande djur är bra, men den löser inte problematiken med vad som anses vara köprättsliga fel i djur. Det är där vi måste börja jobba smidigare med djuridiken – och inte minst med våra valpköpare.

Lägg förväntansribban på rätt nivå redan från början, etablera sunda och respektfulla relationer och hjälp valpköparna att förstå vad de med fog kan förvänta sig, både av dig som uppfödare och av ett levande djur. Och framför allt – var brutalt ärlig! Även om djuren har passerat, de för rasen relevanta, hälsotesterna och undersökningarna så finns det miljontals genetiska skäl till att djuret ändå riskerar att utveckla sjukdomar eller drabbas av skador.

One thought on “ARNs bedömning av köprättsliga fel i djur

  1. Som mångårig kattuppfödare är jag väl bekant med ovan liknande händelser och jag kan inte nog betona vikten av alla tänkbara sjukdomar som kan föreligga. när köparen informeras skriftligt så kan den svårligen komma med ett dolt fel. Jag slutade med min uppfödning för många år sedan för lik förbannat är det tråkigt att unga djur blir sjuka och det drabbade mig allt för många gånger och även om det inte blev stora ekonomiska skador har man ju en ledsen köpare. Det krävs ordentligt med kunskap och mod för att bli uppfödare idag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.